jag bara måste...

Christer, Christer, Christer. Jag skäms. Jag fattar inte varför jag överhuvudtaget ser på det, detta förnedringshelvete som får en att tappa tilltron på det svenska folket. Melodifestivalen. Jag vet, Christer och jag var sååå tighta förut men nu har han kört vår vänskap i botten. Denna kväll var till för alla mormödrar och deras barnbarn. Okej, jag ska erkänna att jag inte missunnar Amy Diamond "vinsten" och ja, jag blev avundssjuk på hennes guldskor, men när jag känner att hellre velat se Velvet (ett av mina många irritationsobjekt) gå vidare och blir besviken på att hon inte gör det, då är det fan nåt fel. NEJ, det enda positiva ikväll var Björn Gustavsson och Morgan Pålssons inhopp. Jag går sönder.

Det mest förnedrande av allt är dock att jag om ungefär sex dygn och tjugotvå timmar kommer sitta och titta på det igen, det finns kanske hopp? Lasse Lindh - känn ingen press men...........

Kanske borde stänga av innan omröstningen nästa gång.

Whatever, live in peace och hopp om att panchisarnas telefonräkningar inte klarar av att de röstar när ångestspektaklet når Globen.

Suck

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0