...
Det var inte egoism som blötte ner mina kinder igår. Jag kunde inte hjälpa det. Ingen förvarning what so ever. De bara var där som ett bevis på att jag inte kunde göra något åt det. Man kan tvinga fram känslor som man inte har, men när kroppen gör det själv är det svårt att förklara.
Det vet inte vad de förlorar...
Kan vi inte bara träffas igen om tio år och gifta oss?
En dag i städandets tecken..
Idag skulle jag städa. Städa ja... Lite lunch skulle ju sitta fint... Jag åt mina blodpuddingskivor med lingon och sallad och lyssnade på ett P1-program om Rockabillykulturen i Torsby som jag spelade in i april men inte hunnit lyssna på än. Vet inte om det var så intressant för när jag ätit klart lade jag mig på sängen för att lyssna klart och vaknade upp till en intervju med Lasse Lindh som kom efteråt på bandet. Det var däremot bra!
Sen städade jag hela lägenheten och gorde en smoothie men hallon, mango och havregryn. Yummy! (Oh, Christer Sjögren på TV-reklamen).
Nu sitter jag och degar framför Idol och väntar på att jag ska bestämma om jag ska se Höök klockan nio eller om lägenheten kommer vara för mörk sen...
ett, två, tre, på't igen bara..
Now, let's rule this world!
Slut utan början?
Har precis gått igenom samma sak som för några månader sen: man träffar en kille som verkar jätte-på. träffas nån månad och har det hur bra som helst sen hör man inte lika ofta från dem, undrar varför, får dåligt självförtroende för att man är den som måste höra av sig, tröttnar, konfronterar dem och får svaret att de inte vill "hoppa in i nåt nytt än", sitter och gråter, får tröst av Markus Krunegård och väntar på att man ska komma över det.
Jag vet inte hur den ser ut, men tydligen har jag en "feg-jävel-magnet" som drar till sig mesiga skitar som inte vågar nånting. Men kan ju undra vad de tänker med. "Ja, jag lägger ner energi på att stöta på den där tjejen men sen när det funkar så är det nog bäst att jag drar mig ur för annars kanske jag dör" eller VAD? Någonsans gick det fel i evolutionen...
Nej, nu är teet varmt och chokladen ligger bredvid och väntar på att bli tröstäten, sen, imorrn ska jag bara skaka av mig allt som en blöt liten jävla mops, nej, nej, en stor, bamsig Grand danois.
...
...
Vi gick runt, runt, runt i Gamla stan...
Jag kom på definitionen av en känsla ikväll. Det är fan sant och så nära man kan komma en förklaring, att ordet känsla är synonymt med Anders "Moneybrother" Wendin. Det som finns innuti min kropp ikväll där jag står vid Stora Scenen på Grönan efter jobbet, det som får både min hjärna och mitt hjärta att vilja sprängas för att jag inte har någonstans att göra av det - det är en känsla. Trots att jag bara såg extranumret av konserten kan jag leva på det här resten av hösten, minst.
Inget att göra i kassan på jobbet...
Ge mig allt, ge mig lite mer som tröst.
Om du anade att jag känner så här
skulle du kräva mer eller springa iväg när
alltings som först var självklart blir svårt.
Om du vill mer än tror så kan allt bli vårt.
