Home sweet home...?

Jaa, jag hade inte behövt kolla på vilken perrong tåget hem skulle gå ifrån, knappt hade jag fått av mig väskan vid min plats förrän jag visste att JAG HADE KOMMIT MED RÄTT TÅG. En superstor familj (och då menar jag inte att alla i familjen var stora utan att antalet medlemmar var ganska många) hade spritt ut sig i hela kupén och förpestade/kryddade till (hur man väljer att se det) atmosfären under störra delen av resan med kommentarer som:

Janne! Haru woättat veschuttifämman än?

Påvens höuvudbounad? Äre nån som vet va Påvens mössa heter?

Nä men vej to en sån där billi woesa mä hotell å allt vetö.


Det kändes tryggt, som att vara hemma igen...

Svinn (for the win)-bulle, julmust och en spännande bokgjorde det hela uthärdigt . Lyckades med en väldigt konstig sak dock. När konduktören kom och skulle ta biljetterna böjde jag mig ner under bordet för att ta fram något ur väskan samtidigt som jag vred huvudet åt hennes håll och lyckades på så sätt sträcka bröstkorgen....hm...Ont som stryk gjorde det iallafall så det är inget jag rekomenderar!

Nu ska jag rekomendera mig i säng. God natt!

He did it again...

"Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna till samma regn..."
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger - Håkan Hellström


Extramaterial

En dialog som utspelade sig på tunnelbanan imorse, mellan mig och mitt schizo...

-Vettu?
-Näe.
-Jag har tänkt på en sak.
-Jaha, vaddå?
-Jag kom att tänka på ett par känslor jag kan sakna ibland. Vill du höra?
-Ja, okej.
-Jo, först den där känslan av upprymdhet man fick när man tittade på Voxpop och de skulle presentera veckans nr.1! och man hörde det första dunset och

-dunk-
FIVE bad boys with the power to rock you, blowin' your mind so you gotta get in to 5 what you're waiting 4 if you wanna 3(3), 2(2), 1, let's do it!

Att man kunde bli glad av det.

Sen, känslan av att befinna sig i en hall, ta ner Den från kroken, slänga ner Den på golvet och kravla sig in i den...Overallen. Känslan när strumporna gled så lätt på det blanka fodret och sen stoppa ner tröjan så den satt fast under resåret i midjan. Hällorna under de fodrade kängorna och sen var det klart, klart för start. Ut och leka murveldjur i snöhögarna.

Det saknar jag.

Vart är världen på väg?

Gårdagskvällen spenderades vandrande runt, runt i Stockholm som sig bör när det är tal om socialisering med Mr. Litton. En kväll full av asgarv och nästan lite för mycket kinesisk/japansk/mongolisk/thailändsk buffé. Vi hann uppleva både råttor på Rådmansgatan, högt uppsatta bekanta (gissa vems) vid Riksdagen och glittriga slipsar som skulle bäras utan så mycket annat...

Men vi fick även en glimt av vart vår värld är på väg och det var minst sagt skrämmande... Jag pratar inte om uteliggaren Tommy på tunnelbanan som försökte tigga ihop 40 kronor till härbärge, inte heller om klimathotet, utan jag pratar om Tomten. När vi gick förbi en mataffär på Sveavägen som gjort sig känd för reklamen om en överklassfamilj och sina låga priser, en lågbudgetaffär helt enkelt så såg vi honom! Stackars lilla Herr Tomte. Finanskrisen har tagit så hårt åt honom att han tvingas handla på Lidl! Vi säger bara en sak: ni kan ju glömma alla dyra julklappar ni skrivit upp på er önskelista och börja hoppas på, i bästa fall en halv falukorv från Tyskland. Inte nog med detta. I närheten av Plattan såg vi honom igen, eller så han kommer se ut om kanske två år. Jaa, vad ska man säga. På grund av det outvecklade sociala skyddsnätet för tomtar så hade han blivit uteliggare. Om vi inte gör någonting snarast så kommer julen att vara lika utrotningshotad som VHS-filmerna inom ett halvår, och betänk att det endast finns EN Tomte! Gör någonting! En enda person kan inte rädda Tomten själv men alla kan vi bidra med någonting. Skicka honom din veckopeng en gång i månaden, sticka en varm, ny tomteluva eller erbjud dig att koka hans gröt varannan morgon. Vänta inte! Imorgon kan det vara för sent!...

...precis som med min musiksmak. För att ge er ett skräckexempel: den sista låten som hamnade i min mobil var "Jag vill vara din Margareta" med Sten & Stanley! Därtill finns Black Jack's "Inget stoppar oss nu" och en liveversion av "Bara hon älskar mig" med Blond från Melodifestivalen -97. Dessuotm blir jag glad när jag hör "Kom hem" med Barbados. Jag vet inte ens om ett musiksmaksrehab skulle kunna hjälpa längre.

HJÄLP!


Allhelgonamysteriet

Så länge jag kan minnas så har all helgons dag inneburit en trip till kyrkogården och en kamp om överlevnad. Det är alltid SVIIINKALLT på kyrkogårdar på all helgons dag. På något sätt lyckas man alltid klä sig för kallt och får stå där med lång näsa och nästan doppa huvudet i stearinet för att inte hamna under jorden vid nån av gravstenarna pga att man frös ihjäl. Kanske är det alla andar som längtar efter sällskap och vill få över så många som möjligt på andra sidan livets ridå. De hittar helt enkelt på en dag i början på vintern, som de vet alltid tar oss människor på sängen, ("Men kom inte vintern väl tidigt i år?", och nästa år och nästa år och året efter det också.) då de vet att många inte klätt sig tillräckligt och så försöker de frysa ihjäl oss...?

Nå i alla fall, den här gången tänkte jag inte låta mig luras. Långkalsonger, jeans, strumpor och varma skor, långärmad tröja, varm kashmirtröja, vindtät jacka, varm halsduk, tjock mössa och vantar. Jag skulle inte frysa!

Gissa vem som frös som en gris redan utanför porten på väg in i den ganska varma bilen? Ja, inte var det Aaron Carter iallafall.
Lägg all helgons dag i slutet av juli nästa år!

RSS 2.0