Kladdkakedoft och KESO, plus lite matte och historia

Vet inte om jag har så värst mycket att säga. Har slappardag idag och ska inte göra någonting intressant. Ni vet, äta frukost lååångsamt, klä på sig halvt, göra nånting ointressant i nån timme innan man äter lunch lååångsamt, lyssna på mysig musik, känna sig liiite bättre än alla andra, tända ett kladdkakedoftande ljus och fika låååångsamt, planera nåt kul och vänta på att man ska äta middag lååångsamt framför Dobidoo (Ralf Gyllenhammar ska ju trots allt vara med), slötitta på nån film och sen sova låååångsamt innan helgen är slut.

Vill höja en varningens finger: frys inte in KESO, iallafall inte om ni planerar att äta den sen. Ingen höjdare...

För er som bor i Sveriges femte största stad får ni planera in INGENTING på tis, ons, tors nästa vecka för då kommer en superstjärna på besök. You don't want to miss it!

Nej, för alla er som liksom jag har en mysdag så ska ni få ett youtubetips att gosa in er i. Använd bara pekfingret (INTE tummen) ock klicka HÄR. Ett litet bevis på att intelligensen är omvänt proportionell mot hur långt västerut man reser. Enjoy!

Mormor hittade en gammal TV-tidning från -84 nyss med Herreys på. Dagens historielektion!
Puss på näsan!

Sök och du skall finna...

...fem skivor för 249 spänn!

Phil Collins - Serious hits...Live!
Håkan Hellström - För sent för edelweiss
Moneybrother - Pengabrorsan
The Legends - Up against the legends 
Molotov Jive - When it's over I'll come back again

Det var vad jag äntligen bestämde mig för efter en dryg timme inne på Record Hunter när ruskvädret härjade utanför. Det blev även ett par svarta byxor och tre olika sorters te innan min shoppingtur för mig själv var över. Hem bar det fort som blixten för att middagen inte skulle bli sugigt sen. Och vilken middag sen! Martinas mumsiga morotssoppa, nybakade fullkornslimpor med dinkel och äppelkaka med en sås på minifraiche med vaniljsocker, kanel och kardemumma. Mumma!

Nu ska jag lyssna på mina nya bäbisar och hoppas att nån av dem ska innehålla nån form av lyckopiller.

Väntar på snön imorrn! YIPPIE!

Värmland - fint dä'!

För att komma i rätt stämning, klicka här. Sen kan ni börja läsa med den rätta musiken i bakgrunden.

Ja. Nu har jag utforskat ännu ett ställe på vår mystiska jord, och vilket ställe sen! Redan på bussen dit förstod jag att Värmland inte skulle bli ännu ett tråkigt landskap som man bockar av på listan (som t.ex Öland och Småland som jag, NO OFFENDS, inte har så mycket till övers för. Ni får väl övertyga mig om ni inte håller med!) över saker man ska ha sett för att geografilektionerna i fjärde klass inte ska kännas HELT onödiga. När vi fick en ny busschaufför i Ööreeberoo som pratade värmländska log jag så där fånigt som man bara gör när man är riktigt lycklig.

Eftersom jag vet att alla kanske inte kommer att komma till detta hörn av Sverige så kommer här en snabblektion. Jag tänker dock inte upprepa mellanstadiefrökens fakta utan här kommer lite roligare saker att veta:

Nils Ferlin blev 63 år gammal.
Svennemusik är inte som man kan tro vilken allsångsmusik som helst, utan ett annat ord för låtar med Sven Ingvars.
Mellan Karlstad och Kil ligger Skåne.
För att leva upp till Karlstads slogan om att sola alltid skiner har de flaggor med en leende sol överallt.
Mjölken kommer från Milko.
Man klämmer jämt in "jämt" lite överallt när man pratar. Ex: "Vi ska jämt sätta oss att äta"
Det finns ingen raggarmyt om att samma bilar åker runt, runt bara för att åka. De gör det helt enkelt. Det behövs ingen myt, bara en gata med rondell i slutet.


 


  
Ja, då vet ni lite. Är musiken slut? Klicka då här för fortsatt stämning.

Och nu, en exklusiv bild från STORgatan i Kil:



Rävmos är som rotmos fast med lite mer riv i.

Höstdag att hitta tillbaka på sommaren...

Idag vaknade jag till ett, nästan för vackert, höstväder. När björklöven lyser i guld istället för gult måste man ut för att inte få dåligt samvete. Hökarängsslingan i all ära men jag ville längre bort och inte nödvändigtvis in bland träden. Jag hade en aning om var Stockholm är som finast i solsken.

På tunnelbanan in till Söder var det inte mycket fart, som vanligt en tidig lördagsförmiddag. De som skulle hem från festen kvällen innan har redan hunnit hem och däckat i sina egna sängar och det är inte förrän fem, tio år senare som de med sina nyköpta barnvagnar intar tunnelbanevagnarna igen vid den här tiden på dygnet.

Väl inne vid Medborgarplatsen sneddar jag över Björns trädgård med alla lekande barn och går in på Tjärhovsgatan, men dit ner når inte solens strålar och jag skyndar framåt. När jag kommit uppför trapporna vid Den norske kirken kan jag andas ut och ett lugnare tempo tar över mig. Det är som en helt annan tid och en annan värld bland de röda trähusen med höga plankstaketen. I en liten gränd hittar jag Siste styverns trappor och nedanför dem platsen jag hade i tankarna.

Per Anders Fogelströms terass. Hetaste kandidaten till utmärkelsen "Mitt favoritställe i Stockholm". Antagligen var det även hans, men vi kan väl dela? Det här är den sidan av Stockholm jag vill se. Den sidan jag skulle vilja visa andra och, på gott och ont, även den sidan de flesta bussturister får se.

Jag lyssnar på några bredvid mig:

"Där borta har vi Slussen och Gamla stan. Slottet ser ni där och vid de där höghusen ligger Sergels torg, Plattan. Kungstornen där Kungsgatan går, som vi korsade vid Sveavägen förut. Det där är Skeppsholmen och Kastellholmen och Vasamuséet där bakom. Ni ser taket som masterna sticker upp igenom." "Vad är det för trafik på det här vattnet då?" "Jaa, det är mest färjorna till Djurgården. Där borta har ni Waldemarsudde." "Jaha, jaa."

De tystnar och går vidare.

Det där är väl vad de flesta turister ser och får se. Jag ser något helt annat.
Tittar jag ner ser jag Stadsgårdsleden och "The Walk of Hang Over", gångbanan där många går in till stan när de kommit från kryssningen eller Finlandsbåten. Antalet ölburkar per capita borde vara högre här än på någon annan gata i stan. Det var där jag gick med DIg en gång, fast utan bakfylla. För min del i alla fall. Det var närmare slutet än början på den historien.
Tittar jag längre ut ser jag Kastellholmen som jag upptäckte med dig och själva kastellet där vi posade på alla korten, en varm junikväll efter glass i Gamla stan på vår första rundvandringstur.
Gamla stan, ja. Bakom det där gröna taket därborta ligger stället man ständigt återkom till med mer eller mindre skam i kroppen. För hög och fantasilös musik och fotbollsmatcher från världens alla hörn på TV-skärmarna uppvägdes av den billiga ölen och att det faktist hade blivit något av en samlingsplats efter jobbet. Det var även där historien med DIG tog ordentlig fart. Kanske gick det för fort men gjorde det någonting? Det är ändå DIG jag kommer att träffa igen på fredag efter att ha suttit fyra timmar på en buss till Värmland.
Går man sedan halvvägs till det nattöppna Mc Donald's kan man kliva på färjan, där delar av historien med både DIG, DIg och Dig utspelat dig, och kliva av på Djurgården. Då hamnar man utanför portarna till Gröna Lund. De två höga torn som man ser härifrån var jag uppe i för första gången med Dig. Hade vår historia ens börjat då?

En sak är i alla fall säker. Det var på den marken jag för första gången såg både DIG, DIg, Dig, dig och diG. Fem olika historier, med olika mening, som slutade likadant, fast ändå inte. Eller?

När jag står här i solen och tittar ut ser jag den vakraste sidan av Stockholm, den sida där största delen av min sommar utspelade sig.

En struts och han med klänningen igen...

Hej alla glada! Och förresten, ni andra kan också få vara med för ni kan få lite pepp i det här inlägget.
Det här fina vykortet fick jag idag och mormor var inte sen att påpeka hur likt mig det var. Tack! Jag tar det som en komplimang.
Så här roligt har jag haft annars idag:  Humor på hög nivå...

Nej, men dagen kunde inte ha slutat bättre än att jag än en gång snubblade över en intervju med Tomas Di Leva på TV. Se den gärna själva på SVT. Programmet var Sverige! När jag får egen lägenhet ska jag ha en tavla med hans ansikte på i vardagsrummet som jag kan titta på varje morgon och tänka på det han sa idag: "När man ser sig i spegeln varje morgon ser man den som kan rädda världen just idag." Eller:

 "Även en dålig dag är en bra dag för att man kan lära sig så mycket om hur man fungerar." "I botten på varje känsla finns oändlig lycka."

Jag blir alldeles varm innuti av att lyssna på honom.
Hoppas ni kan sova gott på kudden inatt och vakna med kärlek imorgon bitti.

Hur i helvete?

Jag vet varför pensionärer aldrig är sysslolösa - de har alltid något att klaga på om de inte har något bättre för sig. Tveksamma? Då har ni inte försökt att titta på "Äntligen Hemma" med min morfar. På mindre än sju minuter lyckades han få in:

Vad i helvete? Målar han med vit färg på det gröna?

Nej, det kommer flagna.

Det blir roligt att dammsuga det taket.

Brandförsäkringen kommer höjas på grund av det där taket.

Allting med en litet överlägset flin. Han vill liksom lite för mycket och det märks att han bara slänger ur sig det första klagomålet han kommer på utan att riktigt tänka sig för innan. Den vita färgen var nämligen bara grundfärg och det var inte alls något fel på att de målade över den gröna fasaden.

Ja ja. För övrigt har jag klarat av första dagen på min jobbräd på stan. Jag har genom dagen avverkat: Media Store, Akademiebokhandeln, Pocket Shop, Panduro, Rigoletto, Stockhome, Duka, Naturkompaniet, PUB och Granit. Några CV:n fattigare kunde jag ändå åka hem ganska så nöjd. Ska fortsätta med söder och SVT imorgon.

Skickade även ett litet paket till en liten jävel med en liten underbar bok i. Enjoy, sucker!

Tankar på promenad

Var ute och gick en ordentlig promenad med mina sambos i ca två timmar på förmiddagen idag. När man går så där ute i naturen och ingen radio eller TV stör ens hjärnfrekvenser så kommer man att tänka på ganska många saker av sig själv. När vi äntligen kommit upp för trapporna och innanför dörren igen hade det samlats lite tankar sparade som utkast på min mobiltelefon. En del mycket viktiga och tänkbara saker så jag tycker att ni ska få ta del av dem också.

Det är 71 dagar kvar till julafton! Alltså bara 60 dagar kvar till Lucia och 48 till första december!!

Om man ska flyga bör man tänka på att inte ha alltför lösa byxor uppsatta med ett skärp som kan pipa vid säkerhetskontrollen. Det kan nämligen bli lite jobbigt att vara tvungen att gå igenom bågen samtidigt som man måste koncentrera sig på att inte tappa byxorna.

Ljung är en ganska så överskattad växt. Inte är den så snygg? Mest risig.

Så nu vet ni.

...

Orkar inte. Fel musik för att vara pepp. Man försöker tänka på de vanliga saker man brukar fylla huvudet med om dagarna men det är nog ingen bra idé. Då blir alla tankar liksom inbäddade i den där opeppiga stämningen och det kan slå ut fel och påverka mer än man vill och hade tänkt.

Fel, opeppig men skön:

Some things don't show until its time - Three times the trauma.



 Jag fick ditt sms och jag kommer höra av mig, men inte just idag. Vill att du ska veta att jag fortfarande längtar till de där grantopparna men tänker inte tänka på det just nu. Imorgon. Hoppas du förstår.

Fan - nu kom tårarna. God natt.

Sköna säten och mörka vatten

Så var man tillbaka i Stockholm igen. Det var ganska så nice när bussen gled in i staden och de höga husens ljus speglade sig i vattnet efter en ovanligt bekväm resa. (Bus4you får fyyra av fäm toasters.) Min stalker, Janne Westerlund, kunde inte komma och möta mig "Välkommen". Han hade väl fullt upp med att skriva nya skämt eller titta på TV med sin finska fru, men han hade skickat en kopia i stället.

Nu till något helt annat som jag kom att tänka på:
Jag har, till skillnad från många av mina landsmän/kvinnor under trettio, aldrig varit särskilt sugen på att dra till Oslo för att jobba. Det känns lite olustigt att åka "långt" för att träffa människor som pratar samma språk som här fast pizzorna är dyrare... Men nu när jag sitter på tunnelbanan och lyssnar på en norsk i en fyra bakom mig pulserar min norska ådra lite mer. Den där lilla ådran jag haft enda sen "Fjortis" visades på SVT och jag flitigt satt och skrev ner alla "användbara" fraser i en röd bok. Det var då jag började älska språket i väst. 

Så vem vet. Kanske man hittar dit ändå någon gång.  

Känner mig inte riktigt... äh jag vet inte...

Om ni vill bli peppade - sluta läs här då.

Om ni tänker: "Vad är det nu då? Har det hänt något?" - nej, det är inget speciellt. Måste bara få ur mig lite suckar. Inget intressant värre. Det är lunch.



Känns inte riktigt som att jag vet vad jag ska tycka om mig själv just nu. Sa en sak högt men tror egentligen inte på det själv. Nej, jag tycker inte så om mig trots allt. Jag tror jag vill gråta men i så fall för att jag känner mig ynklig för att jag gråter över ingenting. Är mest förvirrad. Kan man gråta över det? Ja, jag kan nog gråta över det mesta bara tiden och mörkret är det rätta och om jag kan tynga ner mina axlar av tillräckligt mycket tankekraft.



http://www.youtube.com/watch?v=jS-3n_QIx5U&NR=1

One way or another

Om ni vill sätta er in i samma stämning som jag: http://www.youtube.com/watch?v=vhUHdvhMKpg
Sitter och slår ihjäl................en halvtimme innan det är fixa-lunch-time. Känns helt ok att vara tillbaka hemma för en knapp vecka med ett dygns avbrott för en liten halvspontan trip till Jönköping. Nej, det är inte spontant nånstans. Har till och med smsbiljetter fixade så det var bara en önskelögn.

Imorgon blir det en liten snabbcheck av stan för att se vad som hänt, men kanske mest, inte har hänt, sen sist. Nej, den är inte så jäkla liten trots allt, min lilla hemmastad och hur tråkig vore man inte om man inte kunde slänga ur sig lite östgötska uttryck som [uschaan] och [tjäjvingen] ibland. Det kan lätta upp vilken stämning som helst. I en annan stad iaf.

Satt på tunnelbanan och skulle ringa och beställa klipptid nu när jag ändå skulle hem (har inte orkat sätta mig in i att hitta en bra frisör i Stockholm) och hur kul var det inte när vem-det-nu-var svarade och den "underbara" dialekten lyste igenom. Det fick iaf mina smilband att motionera lite.

Ikväll blir det girls night home. Hur har jag inte längtat till det??! För hur mycket som än händer i storstaden och hur kul man än kan ha där så är det några väldigt viktiga ingredienser som saknas. Ska bli underbart att träffa dem!

Dags att värma rester!

RSS 2.0