Goin' away...
Hej och hej då. Ska nu lämna storstan och ha semester i 1½ vecka nån annanstans än här. Vet inte om det är bra eller dåligt, men hoppas det på något sätt kan bli ganska skönt ändå. Tömma hjärnan på alt som har med blågula fotbollsspelare, gröna lund och diktator-prydliga stockholmsköer bakom sig (undantag: Kim civilklädd...).
Dalarna - here I come. Sola sakta så kan vi synas igen! Ska få tag på mitt paraply när jag kommer fram. Love ya!
Impossible?
Måste bara få ur mig nåt innan min mage sprängs. Har alltid gått och klagat på att det aldrig händer mig, att jag aldrig blir kär, men nu vettefan om jag inte ångrar mig.
Kan ingen bara bestämma åt mig, tala om för mig till 100% vad jag vill, tycker och känner och kan inte folk vara ärliga mot varandra, inte som jag. Nej fan jag orkar inte. Bestäm dig och säg nåt så jag slipper gå och göra narr av mig själv. Känns så jävla töntigt.
Vet inte ens om det finns nån anledning till nåt överhuvudtaget.
Kan ingen bara bestämma åt mig, tala om för mig till 100% vad jag vill, tycker och känner och kan inte folk vara ärliga mot varandra, inte som jag. Nej fan jag orkar inte. Bestäm dig och säg nåt så jag slipper gå och göra narr av mig själv. Känns så jävla töntigt.
Vet inte ens om det finns nån anledning till nåt överhuvudtaget.
Fan vad mycket enklare allt var för i tiden.
Hemma?
Är hemma över tre dagar för att fira folk som slutar skolan. Lite skönt, mycket konstigt. Saknar mycket från Stockholm och det känns lite töntigt eftersom jag ska upp igen imorrn kväll... Så det säger jag inte högt... Vill explodera lite, men lyssnar på Jumper istället.
Om vi håller om varandra, en liten tid att andas
Det är jäkligt knepigt när man inser att man kommit till en punkt när man bara söker efter en fast punkt. Om jakten på den blir desperat kan så mycket gå så fel. Det gäller att behålla skärpan. Antingen tar man tag i saker och ting och ser allt ur ett logiskt och klartänkt perspektiv men risken är att man istället bara förtränger. Risken är stor här. Att leva nu är inte nödvändigtvis samma sak som att förtränga men det kan vara. Just nu känns det som att jag går och väntar på att allt bara ska kollapsa. Mina levnadsrutiner är way out of control och jag kör bara på i 170. Nån gång kommer det märkas på ett eller annat sätt. Jag väntar bara på när. Som ballongen man gjorde på sexårsjumpan: man höll varandra i händerna, blåste in i ringen och backade längre och längre ut tills man inte kunde hålla fast längre utan var tvungen att släppa taget och ballongen sprack. Snart, snart. Hoppas det blir så skonsamt som möjligt. Att man inte nödvändigtvis ramlar baklänges, och att det isåfall inte gör alltför ont. Jag väntar. Så länge kan jag bara förtränga.
Det är jäkligt knepigt när man inser att man kommit till en punkt när man bara söker efter en fast punkt. Om jakten på den blir desperat kan så mycket gå så fel. Det gäller att behålla skärpan. Antingen tar man tag i saker och ting och ser allt ur ett logiskt och klartänkt perspektiv men risken är att man istället bara förtränger. Risken är stor här. Att leva nu är inte nödvändigtvis samma sak som att förtränga men det kan vara. Just nu känns det som att jag går och väntar på att allt bara ska kollapsa. Mina levnadsrutiner är way out of control och jag kör bara på i 170. Nån gång kommer det märkas på ett eller annat sätt. Jag väntar bara på när. Som ballongen man gjorde på sexårsjumpan: man höll varandra i händerna, blåste in i ringen och backade längre och längre ut tills man inte kunde hålla fast längre utan var tvungen att släppa taget och ballongen sprack. Snart, snart. Hoppas det blir så skonsamt som möjligt. Att man inte nödvändigtvis ramlar baklänges, och att det isåfall inte gör alltför ont. Jag väntar. Så länge kan jag bara förtränga.
Shit
Jag är kär.
All shook up
Det är nånting som pirrar i magen. det är något som gör att det går lite lättare att ta sig fram. det är nåt som fanns där bara helt plötsligt. kan inte hjälpa det.
Allt här känns lite smått overkligt. Här sitter jag i en lägenhet och lyssnar på Elvis (bara det är i sig lite sjukt). På en månad har jag gått ifrån att sitta hemma och städa, laga mat och titta på Andra Avenyn var typ tredje dag (INGET fel på programmet i sig) till att jobba nio timmar fem dar i veckan. Vara uppe till två om nätterna, vakna vid tio och käka brunch innan man drar i väg in till stan och plikten. Jag kommer på mig själv flera gånger med att sitta på tunnelbanan och le och fundera på min situation. Har träffat så mycket trevligt folk och en del ännu trevligare. Det är bara så jäkla skönt! Att inte behöva åka till stan och ha lite smått panik över allt folk som man känner igen och tro att alla går omkring och tror massor saker om än. Här känner man typ inte en kotte och känner sig bara allmänt bäst.
Man kan prova lite olika teorier här också. En jag har är att hälsa på busschaufförerna. Folk i den här stan är mycket konstiga ibland. Men jag ser det som en oförstörd miljö att testa min teori om att ett litet leende och en hälsning kan göra världen så mycket bättre. De blir väldigt glada och överraskade iaf.
Jaa, just nu finns det inte så mycket mer att säga. Det känns bra.
Allt här känns lite smått overkligt. Här sitter jag i en lägenhet och lyssnar på Elvis (bara det är i sig lite sjukt). På en månad har jag gått ifrån att sitta hemma och städa, laga mat och titta på Andra Avenyn var typ tredje dag (INGET fel på programmet i sig) till att jobba nio timmar fem dar i veckan. Vara uppe till två om nätterna, vakna vid tio och käka brunch innan man drar i väg in till stan och plikten. Jag kommer på mig själv flera gånger med att sitta på tunnelbanan och le och fundera på min situation. Har träffat så mycket trevligt folk och en del ännu trevligare. Det är bara så jäkla skönt! Att inte behöva åka till stan och ha lite smått panik över allt folk som man känner igen och tro att alla går omkring och tror massor saker om än. Här känner man typ inte en kotte och känner sig bara allmänt bäst.
Man kan prova lite olika teorier här också. En jag har är att hälsa på busschaufförerna. Folk i den här stan är mycket konstiga ibland. Men jag ser det som en oförstörd miljö att testa min teori om att ett litet leende och en hälsning kan göra världen så mycket bättre. De blir väldigt glada och överraskade iaf.
Jaa, just nu finns det inte så mycket mer att säga. Det känns bra.
Det är nice är det!
