stinker

Det är nånting som pirrar i magen. det är något som gör att det går lite lättare att ta sig fram. det är nåt som fanns där bara helt plötsligt. kan inte hjälpa det.

Allt här känns lite smått overkligt. Här sitter jag i en lägenhet och lyssnar på Elvis (bara det är i sig lite sjukt). På en månad har jag gått ifrån att sitta hemma och städa, laga mat och titta på Andra Avenyn var typ tredje dag (INGET fel på programmet i sig) till att jobba nio timmar fem dar i veckan. Vara uppe till två om nätterna, vakna vid tio och käka brunch innan man drar i väg in till stan och plikten. Jag kommer på mig själv flera gånger med att sitta på tunnelbanan och le och fundera på min situation. Har träffat så mycket trevligt folk och en del ännu trevligare. Det är bara så jäkla skönt! Att inte behöva åka till stan och ha lite smått panik över allt folk som man känner igen och tro att alla går omkring och tror massor saker om än. Här känner man typ inte en kotte och känner sig bara allmänt bäst.

Man kan prova lite olika teorier här också. En jag har är att hälsa på busschaufförerna. Folk i den här stan är mycket konstiga ibland. Men jag ser det som en oförstörd miljö att testa min teori om att ett litet leende och en hälsning kan göra världen så mycket bättre. De blir väldigt glada och överraskade iaf.

Jaa, just nu finns det inte så mycket mer att säga. Det känns bra.