Impossible?

Måste bara få ur mig nåt innan min mage sprängs. Har alltid gått och klagat på att det aldrig händer mig, att jag aldrig blir kär, men nu vettefan om jag inte ångrar mig.

Kan ingen bara bestämma åt mig, tala om för mig till 100% vad jag vill, tycker och känner och kan inte folk vara ärliga mot varandra, inte som jag. Nej fan jag orkar inte. Bestäm dig och säg nåt så jag slipper gå och göra narr av mig själv. Känns så jävla töntigt.

Vet inte ens om det finns nån anledning till nåt överhuvudtaget.

Fan vad mycket enklare allt var för i tiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0