stinker

Så var man tillbaka i Stockholm igen. Det var ganska så nice när bussen gled in i staden och de höga husens ljus speglade sig i vattnet efter en ovanligt bekväm resa. (Bus4you får fyyra av fäm toasters.) Min stalker, Janne Westerlund, kunde inte komma och möta mig "Välkommen". Han hade väl fullt upp med att skriva nya skämt eller titta på TV med sin finska fru, men han hade skickat en kopia i stället.

Nu till något helt annat som jag kom att tänka på:
Jag har, till skillnad från många av mina landsmän/kvinnor under trettio, aldrig varit särskilt sugen på att dra till Oslo för att jobba. Det känns lite olustigt att åka "långt" för att träffa människor som pratar samma språk som här fast pizzorna är dyrare... Men nu när jag sitter på tunnelbanan och lyssnar på en norsk i en fyra bakom mig pulserar min norska ådra lite mer. Den där lilla ådran jag haft enda sen "Fjortis" visades på SVT och jag flitigt satt och skrev ner alla "användbara" fraser i en röd bok. Det var då jag började älska språket i väst. 

Så vem vet. Kanske man hittar dit ändå någon gång.