Slut utan början?
Har precis gått igenom samma sak som för några månader sen: man träffar en kille som verkar jätte-på. träffas nån månad och har det hur bra som helst sen hör man inte lika ofta från dem, undrar varför, får dåligt självförtroende för att man är den som måste höra av sig, tröttnar, konfronterar dem och får svaret att de inte vill "hoppa in i nåt nytt än", sitter och gråter, får tröst av Markus Krunegård och väntar på att man ska komma över det.
Jag vet inte hur den ser ut, men tydligen har jag en "feg-jävel-magnet" som drar till sig mesiga skitar som inte vågar nånting. Men kan ju undra vad de tänker med. "Ja, jag lägger ner energi på att stöta på den där tjejen men sen när det funkar så är det nog bäst att jag drar mig ur för annars kanske jag dör" eller VAD? Någonsans gick det fel i evolutionen...
Nej, nu är teet varmt och chokladen ligger bredvid och väntar på att bli tröstäten, sen, imorrn ska jag bara skaka av mig allt som en blöt liten jävla mops, nej, nej, en stor, bamsig Grand danois.
