Åkte tåg i två timmar...
Jag älskar de stunder då man känner att hela hjärnan håller på att explodera av idéer men hatar när man inte kan uttrycka dem. Man försöker skriva ner de på det lilla papper man har och tänker att man när man väl har tillfälle ska sätta sig och skriva ner allt fint igen men då finns det liksom inte där längre. Suck.
Just nu händer det mycket och mycket i livet men jag har inte nån speciell kontrol över det. Har inte hunnit tänka igenom allt så mycket som man skulle kunna vilja. Älskar spontanitet men är rädd över vad det leder till. Försöker dock att inte låta mig styras av det utan va så spontan jag vill och kan. Har mycket att tänka på, många att tänka på, mycket att förhålla sig till, många att förhålla...
Tankarna flödade...
Just nu händer det mycket och mycket i livet men jag har inte nån speciell kontrol över det. Har inte hunnit tänka igenom allt så mycket som man skulle kunna vilja. Älskar spontanitet men är rädd över vad det leder till. Försöker dock att inte låta mig styras av det utan va så spontan jag vill och kan. Har mycket att tänka på, många att tänka på, mycket att förhålla sig till, många att förhålla...
"Varför har han till vänster bara en sko på sig? Somande han innan han han sätta på sig den andra? Skönt att hon bredvid mig har orakade ben. Snygga skor dessutom. Orkar inte fråga var de kommer ifrån även om jag kanske kommer ångra att jag inte gör det, som med hon med guldskorna på busshållsplatsen. Hur stavas egentligen avundssjuk?avundsjuk? Vad ska jag göra med Honom. Och med Honom? Och ska jag nånsin våga beröra det ämnet igen och bearbeta det eller kommer det förbli unattached och hotande i bakrunden? Hur känner egentligen Markus Krunegård över att vara den som skriver låtar som folk, som jag, kan börja gråta över för att de är så träffande? Man älskar det ju! Hur ser Han på mig egentligen? Vad vet han? Var är han? Vad skiter han i? Vad bryr han sig om?"
Tankarna flödade...
...och gör det fortfarande.
Kommentarer
Trackback
