stinker

Så blev det då festival i alla fall. Bara en fjärdedel så lång men det var helt lagom. Lite smått underbart att slippa krypa ner i en iskall och fuktig sovsäck mitt i natten. Det var både varmare och bekvämare att sitta inne på järnvägsstationen. kanske börjar man bli för gammal för sånt där. När man inte njuter riktigt lika mycket av att få främmande människors svett smetat på sin kropp i ett guppande publikhav och när man tänker på hur ens skor kommer se ut efter att ha trampat runt i vad-det-nu-är. Kanske är man för gammal eller bara inte lika insatt.

Men visst kan jag komma på mig själv med att bli nostalgisk och festivalsugen när jag känner den fräna och unkna doften av spyor och öl. Ge mig en liten touch av bajjamajjaodör också så är vi där. Och visst köper jag fortfarande kläder mad tanken bakom att det är perfekta festivalkläder, sen ser jag framför mig hur jag står där i min perfekt uttänkta outfit framför största scenen och hoppar som en studsboll på extacy och skriker ut min kärlek till Håkan och The Hives. Det gör ingenting om mina fötter inte orkar längre och min röst tar slut för hela kroppen fylls av den där underbara lyckokänslan och det fåniga leendet. Den känslan som endast en bra festivalupplevelse kan ge.

Åh, jag är nog inte för gammal ändå.